Cannabisplantan är långt ifrån enkel. Trots att många förknippar den med det rus som THC ger, döljer sig över 100 olika cannabinoider i dess kemiska uppsättning – alla med sina egna egenskaper, potential och effekter. I takt med att intresset för växtens medicinska och terapeutiska möjligheter ökar, har även de mer okända cannabinoiderna börjat väcka uppmärksamhet. Men vad är egentligen skillnaden mellan THCA, THCNM, THCB, THC och HHC? Och varför pratar forskare och entusiaster mer om dem nu än någonsin?
En snabbt växande marknad
Enligt siffror från europeiska tillsynsmyndigheter omsatte marknaden för cannabinoidbaserade produkter över 2 miljarder euro bara under det senaste året, med en fortsatt tillväxtprognos på uppåt 20 procent årligen. Det är inte längre bara THC och CBD som dominerar scenen. Nu växer intresset snabbt för mer sällsynta cannabinoider, särskilt bland användare som söker mer finjusterade effekter.
Låt oss ta en närmare titt på några av de mest omtalade just nu.
THCA – Råformen av THC
THCA (tetrahydrocannabinolsyra) är den syraform som förekommer naturligt i färsk cannabis. Det är först när växten upphettas – genom rökning, vaping eller tillagning – som THCA omvandlas till THC i en process som kallas dekarboxylering. Det är alltså inte THCA i sig som ger ett rus, utan dess omvandlade form.
Men THCA har visat sig ha intressanta egenskaper även i sin råa form. Vissa användare intar det som ett kosttillskott i juice eller som kapslar för att ta del av dess potentiellt antiinflammatoriska och neuroprotektiva effekter – helt utan att bli ”hög”. Det pågår forskning kring THCA:s roll vid autoimmuna sjukdomar och som en del av behandlingar för neurodegenerativa tillstånd, men än så länge saknas avgörande kliniska bevis.
Intressant nog är THCA lagligt i många länder där THC är förbjudet, eftersom det inte klassas som psykoaktivt – en gråzon som flera europeiska aktörer har börjat utnyttja kommersiellt.
THCNM – Den gåtfulla nykomlingen
THCNM (tetrahydrocannabinol-N-methyl ether) är en betydligt mer ovanlig cannabinoid som först nyligen upptäckts i små mängder i vissa cannabisstammar. Forskningen kring THCNM är i ett mycket tidigt skede, men det spekuleras i att den kan ha kraftfulla neurologiska effekter och en längre halveringstid än klassiskt THC.
Det finns än så länge ingen kommersiell marknad för THCNM, vilket gör att det mesta som skrivs om ämnet fortfarande bygger på laboratorieresultat och teoretiska modeller. Men intresset växer, särskilt från forskningsinstitutioner som letar efter nya vägar att behandla smärta, depression och kognitiva sjukdomar.
THCB – En kraftfull kusin
THCB (tetrahydrocannabutol) är en annan nykomling som nyligen väckt uppmärksamhet efter att forskare upptäckt dess närvaro i vissa sorter av cannabis. Det som gör THCB intressant är att den binder starkt till kroppens CB1-receptorer – samma receptorer som THC binder till – men med ännu högre affinitet.
Detta innebär i praktiken att THCB kan ge ett rus som är både mer intensivt och mer fokuserat än vanlig THC, trots att det förekommer i mycket mindre mängd i plantan. Användare som provat produkter med extraherad THCB beskriver effekten som “klarare” och mer “euforisk”, samtidigt som biverkningarna verkar vara färre.
Men som alltid med nya cannabinoider, är det för tidigt att säga hur THCB påverkar kroppen på lång sikt. Studier pågår både i USA och i Europa för att kartlägga dess säkerhetsprofil.
THC – Den välkända pionjären
THC (delta-9-tetrahydrocannabinol) är utan tvekan den mest kända cannabinoiden – och också den mest kontroversiella. Det är THC som ger cannabis dess rus, och det är kring denna substans som lagstiftningen i de flesta länder kretsar. Trots att THC länge har varit föremål för debatt, finns det numera godkända läkemedel baserade på syntetiskt eller växtbaserat THC – till exempel vid behandling av illamående i samband med cancerbehandling, eller som aptitstimulerande medel vid HIV.
I Sverige är THC klassat som narkotika, vilket gör det olagligt att inneha eller använda produkter som innehåller det – oavsett syfte. Men i takt med att fler länder legaliserar cannabis för medicinskt eller rekreativt bruk, ökar trycket även på svenska beslutsfattare att ompröva sin ståndpunkt.
Forskningen kring THC:s medicinska potential är omfattande, och dess effekter på kroppens endocannabinoida system är väl dokumenterade. Men riskerna finns också – framför allt när det gäller beroende, psykisk ohälsa och kognitiva nedsättningar vid långvarigt bruk.
HHC – Den halvsyntetiska alternativvägen
HHC (hexahydrocannabinol) är en halvsyntetisk cannabinoid som skapas genom att man vätebehandlar THC-molekylen i en process som kallas hydrogenering – ungefär som när man gör margarin av vegetabiliska oljor. Resultatet är en stabilare molekyl som påstås vara mer motståndskraftig mot oxidation, ljus och temperatur.
Det som gör HHC intressant är att det ger en effekt som liknar THC, men med en något annorlunda karaktär. Användare beskriver en mildare och mer kontrollerad upplevelse, utan samma paranoia eller ångest som ibland kan följa med stark THC. HHC är också lagligt i flera europeiska länder, eftersom det inte uttryckligen nämns i narkotikaklassificeringar – ännu.
Men myndigheter i flera EU-länder har börjat se över HHC:s status, särskilt efter rapporter om att produkten säljs fritt i form av e-vätskor, godis och kapslar. Det är troligt att lagstiftningen kommer att skärpas även här.
Vad säger experterna?
När man pratar med experter inom både medicin och juridik är det tydligt att cannabinoider är ett område som väcker både hopp och oro.
Mats Ekström, professor i farmakologi vid ett svenskt universitet, säger:
”Vi ser ett enormt intresse för alternativa cannabinoider just nu, och det är inte konstigt. Många av dessa föreningar har unika biologiska effekter som vi bara börjar förstå. Samtidigt är regleringen ofta långt efter den tekniska utvecklingen, vilket gör det svårt att avgöra vad som är säkert för konsumenten.”